Brev till Lagerborg den 2.5.1932

Villa Tusculum
2. maj 1932.

Käraste vän,
    Tack för Dina två
långa och pigga brev med
de många nyheterna hem-
ifrån. Jag har just ingen-
ting att giva Dig i stället.
Jag har suttit i mitt eremi-
tage, avslutat arbetet på
min ”Ethical Relativity,”
skrivit de två böckerna som
grunda sig på mina före-
läsningskurser i London med
betydliga förändringar – den
ena av dem blir dubbelt
längre, – avsänt ”Early Beliefs”
till förläggaren för att tryckas,
men behållit manuskriptet till

[2]

“Pagan Survivals in Moham-
medan Civilization” ehuru
fullkomligt tryckfärdigt sedan
i går, emedan jag tänker hålla
tre föredrag i samma ämne
i Humanistiska Samfundet i
Lund på hösten och inte
vill låta boken komma ut
dessförinnan.  Då det i dag
är jämnt tre månader sedan
jag kom hit, tycker jag
nästan att min villa vad
kvantiteten beträffar gjort
skäl för sitt namn.
   Under den sista månaden
har jag ändå inte varit
någon enstöring: jag har
haft en lunch och fem
tebjudningar. Det är ett
nöje att nu få visa träd-
gården med dess skogar
av cinerarior dess ängar
av silkesvallmor absolut
förtjusande med sina skira

[3]

färgskiftningar, dess massor
av rosor i alla möjliga
färger och former och ett
otal andra blommor spridda
över 3,000 kvadratmeter. Vad
som särskilt gör den så
kär för mig är att den
är mitt eget verk, med
dess terrasser, gånger, rabatter
och blommor. Jag har aldrig
haft någon trädgårdsmästare
utan fått göra den precis
sådan jag själv velat ha
den. Det var intressant att
höra att en av dina dött-
rar studerat trädgårdskons-
ten. Det är ett avunds-
värt yrke. Jag är ju bara
en stackars autodidakt, men
som empiriker har jag lärt
mig ett och annat under
dessa år. En viktig sak är
att finna ut vilka blommor
som vilja ha sol och vilka
som trivas bäst i skugga,

[4]

såsom t.ex. cinerariorna
En annan sak som jag lärt
mig genom bitter erfarenhet
är att man inte skall lita
på  fröhandlares varor,
inte ens om de äro ”kungliga”
som Scuttons i England,
utan skall så vitt möjligt
ta sina egna frön. Då
vet man att de inte äro
för gamla.
   Nu håller ja på med
att låta hugga upp ”vägen”
till min villa, som gått över
vådliga bergknallar, bestående
av sandsten, så lös att en
yxa biter på den. Jag får
nu en stenlagd gångstig i
stället, och alltsammans kostar
mig knappt 100 francs men
ökar värdet på villan minst
femtiofalt denna summa.
   Nu skall jag tala om en
fulare finansspekulation, som 

[5]

i viss mån jävar Din
sons omdöme. Jag har givit
förläggaren av ”Ethical Relativity”
rådet att sända ett recen-
cionsexemplar av boken till
Hufvudstadsbladet, som sanno-
likt kommer att tillställas
Dig av Redaktionen. Du kan
ju nöja Dig med att bara
skriva en notis om arbetet,
men får väl i alla fall
behålla exemplaret. Då den
snåla förläggaren enligt
kontraktet ger förf. endast
sex friexemplar och låter
honom köpa alla ytterligare
exemplar för över 100 mark
stycket (jag tror c. 150 mk),
har jag inte givit honom order
att sända ett exemplar till
Dig; men om mina sluga
beräkningar slår fel måste
Du låta mig veta det för
att kunna sända Dig boken,
ty Du måste ovillkorligen få den

[6]

Det är fult av mig men,
Du måste medge det
slugt. En sak måste jag
även bedja Dig om, näm-
ligen att låta mig veta
den franska förläggaren
Pagots adress. Om du är
i åbo då du får detta
brev finner du den på
omslaget av den franska
översättningen av min
”Moral Ideas” som står på
min bokhylla, och är du i
Helsingfors finner du den
säkert lätt då Du någon
gång går till universitets-
biblioteket. Saken är inte
alls brådskande. Förlåt
besväret!
   Denna månad kommer
troligen att till större
delen gå åt till att läsa
korrektur på min "Early
Beliefs” och att uppgöra det
alfabetiska registret. Sedan

[7]

hoppas jag igen få ta ihop
med min Oidipus- komplex
och andra essayer om äkten-
skapet, som jag tänker sam-
manställa till en bok.
Jag såg att du inlett
diskussionen med ett före-
drag om äktenskapsfrågor
i Studentkåren; hade
gärna varit med, men kanske
vi kan ta upp frågan
vid ett superseminarium i
höst. En engelsk tidning har
bett mig skriva ett par spal-
ter om äktenskapets framtid,
men då man inte nämnde
summan man ville betala mig,
skrev jag inte svar. Nu kan
jag inte låta bli att skryta,
ty jag blev så glad då jag
läste det: i ett kapitel som
Havelock Ellis ägnar min bok
om äktenskapets historia i den
sista, sjunde delen av sitt stora
arbete “Studies in the Psychology
of sex,” som jag tagit med mig

[8]

hit, hava jag följande sats
om min bok: ”it constitutes
one of the chief scientific monu-
ments of our time”. Fy, det
luktar illa att skriva det.
 Jag lyckönskar dig till
till ditt föredrag om Goethe, som
Rolf P. berömt i ett brev,
och till annat beröm som
du fått för Die Platonische
Liebe. Det är ju ändå en
glädje att se sitt arbete upp-
skattat (också fadersglädje), ehuru  motsatsen kan
tagas med jämnmod. Det
får jag bereda mig mig på då
min käraste bok nu helt
snart kommer ut, tu den går
stick i stäv mot nästan allt
skrivits i etik i England
under detta sekel.
   Det skulle intressera mig att
skriva också om den ”religiösa
intuitutionen,” som de moderna
teologerna bygga på. Du kan
tänka dig att den Rhedinska
intervjuven roat mig. Otrons
bekämpare ha haft otur. Först
Lappo och sedan det stora
kyrkfolks-mötet med Rhedin

[9]

som inbjuden hedersgäst.
Han hade ju rätt i att den
ekumeniska rörelsen är ofören-
lig med den lutherska stats-
kyrkan, jo fantastisk, absurd,
med det blir skandal då
man säger det. Vilken troende
där hemma, som vill gälla för
”frisinnad” måste inte känna
att det svider?
   Nu kan det vara nog
med mitt prat. Jag blir
igen så lugn till sinnet
då jag lyfter upp ögonen och
ser de två vaserna med
vallmor och rosor framför
mig på bordet.
   Till sist vill jag lyckönska
dig till glädjen över att
ha så duktiga barn. Må
så gott, och hälsa Mari
om du även råkar henne.
Jag hoppas hon fått mitt
brev.
    Vännen Edv. Wck
   Du har troligen fått under-
rättelsen om att Mall fyller 20
år den 4. dennes. Skall just sända telegram.